Här råder det extrem bloggtorka, som alla bloggare ursäktar sig med emellanåt. Eller det är nog rentav öken här eftersom jag har fokus på helt annat håll just nu. Däremot har jag snöat in lite smått på Instagram, där ni kan hänga med mig betydligt mer frekvent än här. Sök på Malmqvistkan så hittar nig mig.
Så nu tänkte jag bjuda lite på några Instagramfiltrerade, lediga, dagar:
Jag drällde runt på stan en liten sväng, mest för att jag tyckte att det var kul och för att jag var så löjligt nöjd över några välbehövliga, lediga, dagar.
I torsdags kväll piffade jag till mig en aning med läppstift och allt…
…och promenerade ut för att möta upp finaste Ida. Planen var Stora Örebro men vi hamnade på Lilla istället och det var hur trevligt som helst.
Jag åt pasta med lax och vi konstaterade att det var så skönt att vi båda kunde fota maten utan att någon av oss tyckte att det var konstigt.
Jag fick för mig att jag skulle börja packa och kom till någon form av sjukdomsinsikt när jag plockat fram alla mina Kivilyktor. Men samlar man så gör man. Och jag råkar gilla dem väldigt mycket. Alla 35 stycken.
I lördags drog jag med mamma på loppisutflykt. Man ska aldrig avslöja bra loppisställen så jag kommer inte att säga vart vi var. Men här är jag på väg i alla fall.
Och så här ser loppislokalen ut. Den är lite för snygg för att inhysa en loppis. Jag har åkt förbi här och många gånger tänkt att jag skulle kunna flytta in. Om byggnaden hade legat någon annan stans.
Jag fyndade en lampfot som väger bly och är i något som ser ut som, men antagligen inte är, kristall. Den är egentligen på tok för ”blingig” för mig men jag kunde ändå inte låta bli att köpa den.
Och så har jag och A promenerat också, såklart. Hon tittar alltid smått irriterande på mig när jag vill stanna efter vägen och fota elledningar, äppelträd eller annat fjantigt. ”Tempo, matte. Tempo.”, tänker hon antagligen.






































